Inflyttad
Igår flyttade jag ner till min brors lägenhet. Känns så skönt att ha hela 50 kvm att röra mig på och det är ingen annan som kan "störa" mig. Maten jag äter väljer jag helt själv och tiden jag äter på väljer jag också. Det är ingen som har koll på hur länge jag har varit ute och ingen som väntar på att jag ska komma hem. Jag har umgåtts mycket med mig själv idag och det har varit ganska skönt faktiskt.Det här med att vara ensam tar sig ändå. Sakta men säkert. När jag i förrgår packade ner allt som var uppackat hos mamma och pappa så minndes jag hur ledsen jag var när jag packade upp. Det är skönt att det inte gör så ont längre, på sex månader har jag kommit långt. Det känns som att det ligger bakom mig för jag fokuserar så mycket mer på nuet och framtiden nu.
Nu är min största utmaning att bara älska mig själv ännu mer, inse att jag egentligen är ganska awesome med mina bra och dåliga sidor.
Hur som helst så tror jag att jag kommer kunna trivas här med 5 minuter från jobbet och 10 min från stan ungefär.
Rutiner
Med höst så kommer nya rutiner, eller egentligen handlar det om att hitta tillbaka till den Julia jag vill vara. Jag SKA lyckas få in träningen i mitt liv igen, jag saknar att känna mig stark i kroppen + att några extra kilon har smygit sig på som jag vill bli av med illa kvikt! Jag vet inte om det är att hösten börjar komma sig smygande på men jag börjar känna att det känns tungt och ensamt. Fast jag är verkligen inte ensam, men kanske rädd för att möta hösten och allt den kommer med själv. Fast det skulle vara så bra för mig att verkligen bara göra det och bry mig om mig själv!!
just nu
just nu känns det så sjukt underskattat att sova själv. Så jävulskt skönt att sova själv inatt. Slå på lite serier på datorn och bara somna till det och inte till en annan persons snarkande eller andetag. Ikväll är jag stolt över min lillasyster! Ja, jag är full så det finns inget sammanband, vet bara att jag är glad över att somna själv just ikväll, medans det finns andra kvällar jag inte alls gillar det!
Sådärja
Igår kändes som en tung dag medans idag känns som en mycket lättsammare dag! Jag har egentligen ingen aning om varför men så är det iaf. Idag kommer bli en bra dag!
Nu är det höst igen och jag måste ta tag i mig själv! Får lite smått panik när jag tänker på vad sommarn har gjort med mig men det är bara att ta nya tag, och sen ta nya tag igen. IKSU here I come! + att jag ska sluta med alla sötsaker osv. Så får det bli, nu vill jag ha en stark och hälsosam kropp! Kanske dax att dra igång det här med LCHF nu igen efter helgen?
Ett halvår
Det har nu gått exakt sex månader sedan jag flyttade hem till mamma och pappa. Jag vet inte hur jag ska beskriva den här tiden men det skulle nog vara ungefär i den här ordningen. Otroligt ledsen, Ilska, Besvikelse, Tappade mig själv, Började ett nytt jobb, två steg fram ett tillbaka, ältande, prata massor, många tårar men också många skratt, många dåliga dagar men också många bra dagar, kunna känna glädje med andra och deras lycka och kärlek samtidigt som jag avundas dem, träffa nya människor. Känslorna har åkt berg och dalbana i min kropp. Ett tag trodde jag att jag verkligen hade kommit över allt men sen så upptar det mycket av mina tankar igen och man inser att det har jag nog inte alls gjort. Det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på dig och det har inte gått en dag som jag inte känt mig ratad. Ibland tror jag att det finns någon där ute för mig och ibland tror jag att jag för alltid kommer vara ensam. Hur ska jag kunna älska igen? Hur ska jag kunna tro att den personen inte ska vilja såra mig?
Till dig skulle jag bara vilja säga att jag är så otroligt besviken på ditt sätt att hantera kärleken du fick av mig. Ibland vill man inte längre ha det man en gång velat ha. Men känslan av att hela vår relation bara var ljug från din sida gör mig så ledsen. Att jag inte kan minnas mina minnen med dig som fina utan att det känns som att du stal ett och ett halvt år av mitt liv där jag bara hade fokus för dig (och även din son). Jag är besviken på att du inte ville ge mig ett riktigt avslut där vi kunde prata ut om allt utan att du är så feg att du bara har krypit undan för att slippa. Men skulle det vara så hemskt att prata med mig? Vad tror du att jag skulle säga? Jag önskar mig bara ett värdigt avslut samtidigt som jag inte alls vill ha med dig att göra.
Go live your happy ever after and I hope I will find mine some day.
Rubrik
Finns det någon som alltid är nöjd med tillvaron? Som aldrig känner sig ensam eller rädd? Just nu känner jag bara rädsla för framtiden. Jag vill kunna förvandla den här kvällen då jag känner stress, oro och rädsla till en mysig kväll där jag kan byta om till myskläder, tända ljus, spela bra musik och kura upp i soffan med en kopp te och en bra bok, eller sätta på en bra tv-serie. Men det känns så svårt och omständigt här. Jag längtar mig till en lägenhet där jag kan komma till ro. Det kommer bli enklare när jag bor i min brors lägenhet men jag tror aldrig att jag kommer kunna göra det på riktigt förrän jag bor i MIN lägenhet! Nu är det bara en och en halv vecka kvar tills jag får flytta dit. Jag längtar och det känns som att tiden står stilla.
Senaste halvåret har mitt liv kännts som en transsportsträcka till något annat, jag önskar att jag kunde stanna upp mer och bara njuta mer av allt jag har i mitt liv, all gläde, alla fina människor, mitt jobb som jag tycker om att gå till, mm. One day.
vem, vad, hur?
Semester
Njuter för fulla drag av min semester. Det är helt underbart att bara vara ledig och inte ha något jobb inplanerat. Just nu skiter jag i att jag sprätter pengar, jag är bara glad över att jag är ledig, frisk, vädret är fint och jag kan göra vad jag vill. Underbart!
Jag har faktiskt bra dagar också. Mycket bra dagar, men det är när jag behöver vara känslosam som jag oftast hamnar här. När jag skriver om det som berör mig. Min tanke med att skriva här var ju för min egen skull, men även för att jag kanske en dag skulle kunna dela med mig av mina tankar och känslor till den som sårat. Jag tror att i slutändan kommer jag bara skriva om mina bra dagar, för då kommer jag ha slutat fundera så mycket och lagt allt tråkigt bakom mig.
ensam?
Jag är sjukt rädd för att jag ska fastna för någon av den anledningen att jag blir omtyck av någon. Att jag får uppmärksamhet och trygghet. Känslan av att fly det som är jobbigt som att vara ensam... och då gå till någon som faktiskt vill spendera sin tid med mig, men jag då? Vad vill jag? Vem vill jag vara med? Vill jag vara med någon? Alla dessa frågor snurrar i mitt huvud och jag kan inte komma till någon slutsats! Jag vet ingenting, jag vet bara att jag inte tycker om att vara ensam, vilket jag ser som ett stort problem, skulle bara önska att jag älskade att vara ensam och ta hand om mig själv! 
Förstår inte...
Hur jag kan låta en sådan liten grej påverka hela mig och framkalla sådan ångest och oro. Jag har kommit över så mycket rädslor när det gäller dig och jag har t.o.m lyckats gå igenom bilder, musik, minnen mm. Jag vill bara leva mitt liv som att du aldrig har funnits, som att jag aldrig har älskat dig, som att du var luft för mig.
Vem är du? Ett halvår av tystnad så låt det bara fortsätta vara tyst!
Ikväll
När jag slutade jobbet idag for jag och handlade lite mat och götta. For till Daniel när han hade slutat jobba och vi åt götta och såg film. Såg filmen Letters to Juliet. Jättemysig film som fick mig att känna lite hopp om kärlek, gläde och lycka. Känns bra att få känna hopp för en gångs skull istället för bitterhet och ensamhet!
What if we were made for each other?
Born to become best friends and lovers
I want to stay right here
In this moment with you
Over and over and over again
Born to become best friends and lovers
I want to stay right here
In this moment with you
Over and over and over again
jag blir less på mig själv
När ska jag lära mig att se det positiva med att vara ensam istället för att se det positiva med att vara två?
I mitt huvud är det så mycket mer värt att vara två fast i verkligheten är det ju inte så.
I mitt huvud är det så mycket mer värt att vara två fast i verkligheten är det ju inte så.
Bilder
Länge sedan
Nu var det länge sedan jag utsatte mig själv för att vara helt ensam, utan några planer, en hel kväll. Nu är klockan kvart över åtta och det kryper i kroppen på mig. Det trycker lite över bröstkorgen och jag kan inte känna lugn eller slappna av. Till en början tyckte jag att det var skönt att komma hem utan att ha något planerat för kvällen men nu sitter jag här och känner såhär. Det gör mig ledsen. Två steg fram och ett tillbaka. Det här handlar om mig egen personliga utveckling. När ska jag vara nöjd med att vara bara Julia? Ingen annan, ingen som tillför något. Bara jag! Jag vill bara ha lugn och ro, vilket jag inte hade tidigare heller men då hade jag ju alltid någon runt mig så jag slapp tänka på min egen osäkerhet och viljan om utveckling.
just realize
Livet går vidare med eller utan det man tidigare haft. Det som känns konstigt är bara att på den här tiden har jag kommit visst långt, medans han hann springa ifrån mig med hästlängder...
Fast jag gillar att tänka att jag har mycket mer förutsättningar som det ser ut just nu och jag kommer nog nå målet tids nog, lycklig, och utan dig.
Egentligen har mitt hjärta läkt ihop, men det är fortfarande skadat och ärrbildat och ämnet kommer nog för alltid att vara känsligt. Jag önskar bara att jag ibland slapp veta.
No you never were and you never will be mine
