JuliaEmilsson

Idag jobbar jag heldag. Stannar kvar på jobbet ikväll och får vara ledig imorgon + att jag får kval övertid för ikväll så det blir en extra slant i börsen. Det är inte helt ovälkommet vill jag lova för det finns inte mycket pengar kvar när lönen kommer i slutet på feb. Det kostar att flytta och det kostar att ligga på topp. Sitter idag på en enkelsal och tar mig inte ut härifrån. Både bra och dåligt! Hur som helst så är jag nu ledig imorgon istället och då har jag tid att fixa med lägenheten. Det är ju det jag gör som mest nu, Jobbar (just nu mer än 100%) och fixar med lägenheten. Längtar rätt mycket tills det är klart faktiskt. Aja, för den som läser så vet ni vad jag sysslar med. Tjing!!

Egentligen borde jag ha så mycket att skriva och berätta men just nu är jag bara så himla trött. Jag tror jag är trött efter resan, det är mörkt här, det är kallt, jag kastades tillbaka in till verkligheten nästan direkt. Jag är dock glad över att vara hemma igen fast det känns som att man aldrig for nu. Jag hade tänkt fara förbi Linnéa ikväll och hennes fest men jag tror att jag ska hålla mig hemma i lägenheten och bara mysa på för mig själv! Trevlig lördagkväll alla!

Sticker jag och Bella. En månad i Austrailen! Ska bli så himla skönt att komma bort, fast det känns samtidigt så overkligt! Jag tror inte att jag riktigt har fattat att vi faktiskt ska åka iväg. Skrämmande och roligt på samma gång. Ska jag fixa att vara borta i en månad? Hur kommer det vara när jag kommer hem? Massa tankar som snurrar men mest av allt känns det bara himla spännande att få se lite nytt och komma iväg till sommaren. Det kan ju inte bli bättre. Idag har jag förresten en vilodag hemma. Jag laddar upp inför 4 dagars jobb och intensiv fritid tills jag åker. Pirrigt börjar allt kännas. :) Men det är bara bra! Livet är bra nu.

Jag tror att det här är så himla sant!

Sitter på jobbet. Vi har en väldigt lugn natt inatt. Tredje natten jag jobbar nu. Första natten var det mycket att göra och vi hann aldrig sitta still, andra natten var det bättre men ändå så att man hela tiden hade saker att ta itu med och inatt är det coollungt! Vi sitter i princip vid varsin dator och mellan varven så byter vi en blöja, sondarmatar och vänder på barnen. Skönt att få ha sånna här nätter också. Igårnatt var lördagnatt, alltså ska man städa. Det tar lång tid att städa, säkert två-tre timmar om man skulle göra det helt själv, och så blir man hela tiden störd av något annat. Det är alltså riktigt segt och det känns inte riktigt som att det borde ingå i min arbetsuppgift att göra det men det gör det. Jag vakar iaf av imorgon kl 07, eller det blir ju idag, måndag kl 07. Sen har dom varit så snälla att dom har lagt in mig på apparatutbildning på tisdag kl 08-16. Suck! Hur ska jag orka vända tillbaka dygnet så snabbt? Sist jag försökte gå och jobba kväll dagen efter att jag hade vakat av så svimmade jag på jobbet. Alltså ingen höjdardag. Jag tror att jag behöver mer återhämtningstid än så så det ska bli intressant att se hur jag kommer fixa det här. Helgen har alltså varit jobb och sova. For förbi Linnéas (från jobbet) kompis Ida på förfest i lördags, det var skoj att träffa lite folk en stund innan jobbet och idag sov jag till halv fyra och for sedan hem till ersboda för middag och solsidan innan jobbet. Har haft en rätt tråkig helg. Vill träffa mina vänner!! Bara 20 dagar kvar till australien nu. Pepp pepp!

Sova ut, träna på fm, fika med Johanna på stan kl 14. Träffa mamma och Judith för att fika kring 16-snåret och sen äta middag med Victoria och Daniel på costas ikväll. Stressigt men jag gillar det. Jag hinner träffa många idag. Det gör mig glad. Blev lite spontan utekväll på pipes med popquiz igår. Det var riktigt trevligt! :)

Varning för långt inlägg.

Okej, här kommer det. Det var en lördag. Jag hade egentligen tänkt åka med tjejerna ner till stockholm den här helgen men det blev inte av. Jag vet egentligen inte varför, var det för dyrt? Kanske eller så berodde det på att R och A hade pratat ihop sig om att kanske ha ett gemensamt firande av deras sons 3 års dag. Hur som helst så eftersom jag stannade hemma så blev det ju såklart inte av. Också ett varningstecken, varför kunde dom inte fira det tillsammans ifall jag var där? Hur som helst så hade R bjudit in sin familj på fika. Medans R och B satt i vardagsrummet och såg på film så stod jag i köket och gjorde en marängtårta. Det var en enkel tårta, inget märkvärdigt men det var jag som gjorde den. Jag dukade upp fika, vi blåste upp ballonger, möblerade om så att alla skulle få plats. Hans familj kommer hem till oss. Det blir trångt, jag får inte ens plats att sitta vid bordet. Jag står upp i köket och kämpar med att få kaffebryggaren att fungera för att den var så dålig. Alla dricker kaffe och det kämpar även jag med. Jag hade då inte riktigt lärt mig att dricka kaffe än. Hela hans familj är ganska tysta, så det var ganska pressad stämmning där i köket. B öppnade sina presenter och började leka med dom snabbt. Jag minns bara att jag kände mig så malplacerad. Varför hade jag stått där och gjort fika och sen fick jag knappt vara med? Dom kanske stannade hos oss i två timmar innan alla for igen. Då tog vi på oss kläderna och gick ut en stund, ut i lekparken. I lekparken lekte R och B och jag satt på sidan på en parkbänk och tittade på dom. Jag kände mig så osäker och olycklig. Var det det här livet jag skulle vilja leva med han och hans son? Vad tyckte jag egentligen om honom? Var detta riktig kärlek? Jag kände mig så ensam just då. Men jag vet nu att det kanske inte var 100% rätt just där och då, det kanske aldrig var det mellan oss och han kanske aldrig drog fram mig till att bli den bästa versonen av mig själv men jag älskade den mannen och jag lärde mig att tycka så mycket om den där lilla killen som jag fick ha till låns i mitt liv under en period. Nu ser mitt liv annorlunda ut och jag vet att den vägen jag gick på för ett år sedan tog slut, men nu har jag hittat en ny väg att gå och även fast den vägen känns ganska osäker och oklar tror jag att jag kommer nå målet till slut. Man vet aldrig när det händer något som förändrar livet, och tur är väll det. Jag är rätt nöjd med vart jag är idag och vart jag är på väg men igår kunde jag inte låta bli att låta tanken på den lilla killen som faktiskt fyllde 4 år igår gå förbi mig några gånger. Jag saknar honom ibland och jag saknar att se en människa utvecklas. Det är riktigt häftigt. Jag hoppas att jag en dag får uppleva det själv med egna barn.

Missade att skriva här igår, men igår jobbade jag bara, Idag har jag också jobbat. Sen ätit med Sandra och Anna och sett Annas Australienbilder och fått lite tips. Mycket bra! Sen såg vi bonde. Det är ju pinsamt underhållande. Jag gillar det! Nu ska jag somna till nyaste avsnittet av how i met your mother s08e01. Ser fram emot 3 lediga dagar från jobbet! :)

Med jobb och sen ridning ikväll. Det känns skönt att börja komma tillbaka lite efter förskylningen. Nu vill jag bara tillbaka till träningen också! Ska ha en jävligt rolig hel till hellgen som kommer och sen ska jag lugna mig en månad för den här hösten. Sjukt, jag ska snart till australien. Underbart!!!

Nu har jag bestämt mig för att det här ska bli min egen dagbok. Mer vardag alltså! :P

då ensamheten(på ett negativt sätt) har gjort sig påmind. Söndagsångest för att jag lever själv. Det känns alltid värre på söndagar av någon anledning. Idag saknar jag någon att leva med, någon att tycka om, någon som tycker om mig, någon som bryr sig om hur min dag har varit. Eller det finns ju dom som gör det. Men jag saknar den här speciella personen! Så nu var det sagt. Ska försöka sova och sen ta nya tag imorgon igen.

Idag är en sån där dag då jag faktiskt njuter lite av ensamheten. Eller njuter och njuter, men jag tycker att det är helt okej att vara ensam. Det är inte ofta det känns såhär bra så jag ska bara passa på att vara i nuet och götta mig i känslan!!

It´s keep getting better! :)

Någon slog ner näven i bordet och alla brickor i othellospelet, som var vita, vändes upp och ner och allt blev svart!

Fruktansvärt tråkigt att förlora ännu en person som legat mig varmt om hjärtat, allt på grund av att det inte finns tillräcklig tillit. Jag kan inte klandra någon för det. Eller jo, det kan jag. Alla taskiga killar där ute som någon gång medvetet utnyttjat en persons tillit och bränt, sårat och ärrat dom för resten av livet. Jag är ju fakiskt en av dom tjejerna. Så tråkigt att det ska behöva gå ut över dom fina killarna som inte förtjänar det. Och jag kommer nog en dag själv vara den tjejen som har svårt att ge tillit till en kille som jag tycker riktigt mycket om. Tycker man om någon så blir man helt plötsligt så sårbar. Ledsen i hjärtat för min förlorade vän, för alla tjejer som blivit riktigt sårad av någon och för alla killar som inte får den tilliten de förtjänar.

Är förskyld som alla andra just nu. Har endast jobbat tisdag den här veckan, och det blir också enda dagen den här veckan som jag kommer jobba. Saknar att gå på jobbet och träffa folk, och saknar att träna! Att vara hemma och vara för frisk för att bara ligga stilla och vara död men samtidigt för sjuk för att gå på jobbet gör mig sjukt rastlös! Men det är väll bara att gilla läget, som med mycket annat. Har i alla fall börjat fundera en del dom senaste dagarna och jag måste verkligen bli tydlig med hur jag vill ha det och vad jag tycker är okej och inte okej. Jag tänker inte slösa tid och energi och känslor på något som inte är värt det. Det finns så mycket bra där ute så varför hålla sig till det dåliga? Nä, skärpning!

Pepptalk till mig själv: Jag kan, jag vill, jag vet, jag förtjänar bra, jag är bra, nöj dig inte med för lite, livet är bra, det finns bra, håll ut! Nothing can bring you peace but yourself!

I helgen ska jag på afterwork och inflyttningsfest, det blir nog en bra helg!

Idag känns det inte alls lika trevligt med höst!! Regn och rusk och en jobbig dag på jobbet. Kände att jag blev känslomässig involverad idag också. Att inte få ett barn som är helt friskt måste vara otroligt jobbigt. Det är inte det någon förväntar sig!

Hela min sinnesstämning har gått in i att det är höst nu. Jag lyssnar på min "höstmusik" som är mycket akustisk musik och daughtry. Jag tänder ljus för att få myskänsla och jag blir trött mycket tidigare på kvällarna. Jag vill ha mina mysiga hemmakvällar med te och musik och bara massa prat. Hösten är ganska så fin ändå. I alla fall när det är en sån dag som det har varit idag. Nu ska jag upp på iksu och köra ett stepdance pass och det gör mig bara glad. Sen kommer massa fina tjejer hit och ska umgås! Idag kan det inte bli bättre!

Så tror jag att jag ska haka på och köra fitnessfighten fr.o.m den 1 oktober!
Dags att göra något åt sommarens alla ovanor och faktiskt komma igång igen, har ju en dröm om en mer hälsosam kropp som jag kan känna mig nöjdare med. Jag vill känna mig stark och det är allt annat än vad jag gör just nu.

Om jag är nöjd med mig själv så tror jag att jag blir lättare att ha och göra med.

På tal om att ta tag i sig själv.... Det går verkligen snabbt att vänja sig vid att vara två medans det tar lång lång tid att vänja sig vid att vara ensam. Jag har fortfarande inte vant mig, sju månader senare. Det går bättre, men är ändå två steg fram och ett tillbaka hela tiden. Ett mål har ju hela tiden varit att inte fly från situationen som jag tycker är jobbig utan att våga stanna kvar i den och försöka känna att det är okej. Är inte riktigt där än men på god väg om jag ska jämföra mig med vart jag var för nästan sju månader sedan.Önskar att jag var som Mia, som säger att hon älskar "me time". Det är en dröm för mig, och hon är min förebild.

Jag känner bara att jag behöver ventliera av mig med det här och den här bloggen använder jag som min skrivventil.

Till det positiva så är jag lycklig för alla fina människor som faktiskt finns där ute! Kram till er!