JuliaEmilsson

När livet ger dig citroner, gör lemonad av dem!

Jag sa det en gång, "visst är det härligt när någon frågar hur man mår och man faktiskt kan säga att man mår bra och menar det?". Så är det inte nu, men jag hoppas att det kan bli jag snart igen.

Så jävla mycket bra Rules :)

Här kommer två

Det finns så många människor man hör om som verkligen är svin. Börjar snart tro att det inte finns någon som är bra över huvud taget. Varför kan man inte bara vara ärlig och trogen? Känner man inte längre att man bara vill vara med den man är i ett förhållande med så kan man väll säga det till den personen innan man går och är med någon annan? Nä, för svinen tänker bara på sig själv!!!!! ÅHHH! IDIOTER! Blir så sjukt irriterad. Inte bara för att jag är i den situationen jag är i just nu utan för att det verkligen är så, det finns så många av dom där ute! Suck, pust och stön.

Det är så jävla sjukt!! Förstår verkligen inte. Vill bara ha ett svar, en förklaring som jag kan förstå så jag slipper grubbla på det mer. Vill bara kunna känna att det gör mig ingenting längre, jag vill inte vara ledsen och jag vill inte vara arg. Jag vill bara känna tomhet inför hela situationen och kunna släppa och gå vidare. Jag har återigen haft en vaken natt där jag ligger och grubblar. Är så less att det upptar alla mina tankar hela tiden, och om jag kommer på att jag inte tänkt på det på 5 minuter så blir jag förvånad.

Jag vill inte ha med dig att göra, jag vill inte vara din vän. Vänd dig aldrig till mig igen! (men du är ju inte dum så det har du väll räknat ut)

Jag tog mig igenom den här helgen. Den har varit både rolig och riktigt jobbig. Blivit påmind om så mycket. Har gått runt och varit spänd för att inte vara ledsen och nu när spänningarna släpper vill jag bara lägga mig ner och gråta. Har brottats med ångest och hjärtklappning utan att försöka visa det, men jag antar att det syns på mig för jag har så svårt för att vara glad. Hur länge ska det göra ont? Jag vill ha ett stoppdatum. JAG VILL INTE ENS HA HONOM LÄNGRE, han var inte så fin som jag trodde. Jag vill bara må bra och vara den tjejen jag brukade vara. Längtar till fredag då jag får gå och ta itu med mig själv igen hos Q. Välbehövligt kommer det vara.

För en helg i hemavan! Ser fram emot att få vara lite ledig nu, har jobbat mycket sista veckan. Är så trött så man bara vill sova. Tur jag har Finaste Victoria med mig dit. Annars hade jag inte varit så sugen på att åka.



Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Måste bara uttrycka mig här hur jag tänker.

Om någon inte vill vara med mig, då vill ju inte jag ha den personen heller egentligen. Det som jag känner nu och det som många med mig säkert känner igen sig i är att man sörjer det man hade som var bra. Jag hann ju typ inte ens fatta att det var så dåligt som det tydligen var. Man sörjer inte personen som visade sig på slutet, man sörjer personen man trodde att det var, som inte finns kvar. Aja, svammel men jag använder ju den här bloggen för att få ner alla mina tankar och känslor i text.

Kan ni komma på vilken låt rubriken kommer från?

Sakta men säkert så gav jag dig hela mitt hjärta. Du fick det, fick förvalta det i dina händer. Jag trodde du skulle göra det med kärlek och respekt, och om kärleken skulle ta slut så skulle du med respekt tacka för tiden och ge tillbaka det någorlunda helt. Men nej, istället så latjade du runt med det, du valde att på slutet jonglera med det en hel del mellan dina händer, och ha det mycket svävande i luften. Sen det sista du valde att göra var att ta tag i det en kort stund och sen kasta det det hårdaste du kunde in i en stenvägg och mosa sönder det. Det är därför hjärtslagen gör så ont hela tiden. Men hjärtat läker, sakta men säkert lite lite varje dag. Det som är synd är att dom djupa ärren kommer alltid finnas kvar, och kunna kännas av. Och minnena i min hjärna kommer alltid svida då jag tänker tillbaka på det. Jag hoppas bara att det gjort mot mig inte kommer behövas tas ut på någon annan i framtiden...

What else could I say?

Jag har världens finaste vänner och familj! All min kärlek till er! <3

Vad jag vill säga till dig är att det finns inga garantier i kärlek eller känslor och det kan jag förstå och ta. Men det jag inte kan förstå är hur man kan göra som du gjort mot någon som vill vara med en, som älskar en, som litar på en. Hur kan man utsätta den personen för det du gjort? Man borde vara mer rädd om och ärlig till den personen.

Allt jag vet är att du gjorde det så mycket värre än vad det kunde vara.

Men jag ska komma vidare och hitta andra vägar att gå en den jag trodde jag skulle gå med dig. Och förhoppningsvis kommer jag känna mig så nöjd och glad över det i slutändan. Jag står i ett vägskäl just nu med massa valmöjligheter egentligen så jag måste bara bestämma vilken väg jag ska börja vandra på nu. Jag ska ta en väg där jag kan gå ensam och vara nöjd med det, det är allt jag vet just nu.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Idag har jag pratat med och träffat personer som har fått mig och skratta. Var länge sen jag kunde skratta känns det som. Fast jag vet inte om det var det, men det kanske inte har varit äkta skratt. Haft en ganska bra dag idag med andra ord. Försöker egoboosta mig själv. Det kan bara bli bättre från och med nu, och jag vet att jag kommer ha tunga dagar men efter regn kommer solsken och då kommer jag förhoppningsvis vara så mycket starkare som människa och inte ha så höga krav på mig själv och faktiskt ta till mig det andra säger till mig och kan ge mig själv samma råd som jag ger andra.

Hur kommer det sig att jag älskade dig så mycket att jag tappade bort mig själv? Att jag ville leva för dig och med dig men du gjorde såhär med mig? Hur kunde du gå bakom ryggen på mig och ljuga för mig? Allt för att jag inte skulle gråta, var det så? Tyckte du ens om mig? Hur kunde du säga att du älskade mig? Hur kunde du tro att du hade rätten att behandla mig som du gjort? För mig känns det som att du har haft mig som andrahandsalternativ hela våran relation. Du drev den här relationen framåt, VARFÖR? You lead me on.

Jag tog hela dig till mig, hela ditt bagage. Jag tyckte att du var så fin, att du var så lugn, att du var så rätt och att du var min. Jag mådde så bra av att få ha dig i mitt och liv och att bo med dig. Men allt var bara en lögn, en fasad och en falsk trygghet från din sida.

Nu står jag här själv och har aldrig varit så ledsen tidigare. Personen jag har levt med varje dag under senaste 18 månaderna har gjort mig så illa, tagit bort mitt förtroende för människor och fått mig att känna att jag inte är värd något.

Jag vet inte vem jag är längre. Jag vet inte vad jag tycker om och jag vet inte hur jag ska sätta mig själv först. Känns så konstigt att jag inte ska behöva ta hänsyn till dig eller någon annan längre. Jag känner mig så svag och osäker. Du bröt ner mig. Du var så känslokall. Jag har inget självförtroende kvar. Jag är bara trasig. Jag kan inte äta eller sova. Jag drömmer om dig och hur du sårar mig varje natt. Jag är så orolig inombords och kan inte komma till ro.  

I Just Did Love You So Bad! Ingen kan förstå hur det känns att bli behandlad såhär. Och nu är allt bara förstört, du förstörde det! Du förtjänar inte min kärlek och egentligen inte mina tårar, men dom rinner oavbrutet ändå.