Förstår inte...

Hur jag kan låta en sådan liten grej påverka hela mig och framkalla sådan ångest och oro. Jag har kommit över så mycket rädslor när det gäller dig och jag har t.o.m lyckats gå igenom bilder, musik, minnen mm. Jag vill bara leva mitt liv som att du aldrig har funnits, som att jag aldrig har älskat dig, som att du var luft för mig.
Vem är du? Ett halvår av tystnad så låt det bara fortsätta vara tyst!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0