JuliaEmilsson

Nu var det länge sedan jag utsatte mig själv för att vara helt ensam, utan några planer, en hel kväll. Nu är klockan kvart över åtta och det kryper i kroppen på mig. Det trycker lite över bröstkorgen och jag kan inte känna lugn eller slappna av. Till en början tyckte jag att det var skönt att komma hem utan att ha något planerat för kvällen men nu sitter jag här och känner såhär. Det gör mig ledsen. Två steg fram och ett tillbaka. Det här handlar om mig egen personliga utveckling. När ska jag vara nöjd med att vara bara Julia? Ingen annan, ingen som tillför något. Bara jag! Jag vill bara ha lugn och ro, vilket jag inte hade tidigare heller men då hade jag ju alltid någon runt mig så jag slapp tänka på min egen osäkerhet och viljan om utveckling.