Keep smiling

Jag tog mig igenom den här helgen. Den har varit både rolig och riktigt jobbig. Blivit påmind om så mycket. Har gått runt och varit spänd för att inte vara ledsen och nu när spänningarna släpper vill jag bara lägga mig ner och gråta. Har brottats med ångest och hjärtklappning utan att försöka visa det, men jag antar att det syns på mig för jag har så svårt för att vara glad. Hur länge ska det göra ont? Jag vill ha ett stoppdatum. JAG VILL INTE ENS HA HONOM LÄNGRE, han var inte så fin som jag trodde. Jag vill bara må bra och vara den tjejen jag brukade vara. Längtar till fredag då jag får gå och ta itu med mig själv igen hos Q. Välbehövligt kommer det vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0