Trasigt hjärta, trasig själ och en trasig tjej.

Hur kommer det sig att jag älskade dig så mycket att jag tappade bort mig själv? Att jag ville leva för dig och med dig men du gjorde såhär med mig? Hur kunde du gå bakom ryggen på mig och ljuga för mig? Allt för att jag inte skulle gråta, var det så? Tyckte du ens om mig? Hur kunde du säga att du älskade mig? Hur kunde du tro att du hade rätten att behandla mig som du gjort? För mig känns det som att du har haft mig som andrahandsalternativ hela våran relation. Du drev den här relationen framåt, VARFÖR? You lead me on.

Jag tog hela dig till mig, hela ditt bagage. Jag tyckte att du var så fin, att du var så lugn, att du var så rätt och att du var min. Jag mådde så bra av att få ha dig i mitt och liv och att bo med dig. Men allt var bara en lögn, en fasad och en falsk trygghet från din sida.

Nu står jag här själv och har aldrig varit så ledsen tidigare. Personen jag har levt med varje dag under senaste 18 månaderna har gjort mig så illa, tagit bort mitt förtroende för människor och fått mig att känna att jag inte är värd något.

Jag vet inte vem jag är längre. Jag vet inte vad jag tycker om och jag vet inte hur jag ska sätta mig själv först. Känns så konstigt att jag inte ska behöva ta hänsyn till dig eller någon annan längre. Jag känner mig så svag och osäker. Du bröt ner mig. Du var så känslokall. Jag har inget självförtroende kvar. Jag är bara trasig. Jag kan inte äta eller sova. Jag drömmer om dig och hur du sårar mig varje natt. Jag är så orolig inombords och kan inte komma till ro.  

I Just Did Love You So Bad! Ingen kan förstå hur det känns att bli behandlad såhär. Och nu är allt bara förstört, du förstörde det! Du förtjänar inte min kärlek och egentligen inte mina tårar, men dom rinner oavbrutet ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0