Hjärnan värkte, hjärtat värkte, Skulle jag bli hel igen?

Kan ni komma på vilken låt rubriken kommer från?

Sakta men säkert så gav jag dig hela mitt hjärta. Du fick det, fick förvalta det i dina händer. Jag trodde du skulle göra det med kärlek och respekt, och om kärleken skulle ta slut så skulle du med respekt tacka för tiden och ge tillbaka det någorlunda helt. Men nej, istället så latjade du runt med det, du valde att på slutet jonglera med det en hel del mellan dina händer, och ha det mycket svävande i luften. Sen det sista du valde att göra var att ta tag i det en kort stund och sen kasta det det hårdaste du kunde in i en stenvägg och mosa sönder det. Det är därför hjärtslagen gör så ont hela tiden. Men hjärtat läker, sakta men säkert lite lite varje dag. Det som är synd är att dom djupa ärren kommer alltid finnas kvar, och kunna kännas av. Och minnena i min hjärna kommer alltid svida då jag tänker tillbaka på det. Jag hoppas bara att det gjort mot mig inte kommer behövas tas ut på någon annan i framtiden...

What else could I say?

Jag har världens finaste vänner och familj! All min kärlek till er! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0