pausa
Känner mig så begränsad i mitt eget liv just nu. Det enda jag gör är att jobba och på min fritid har jag någon som övervakar mig, alltså föräldrarna. Det är inte tänkt att man ska flytta hem när man är 23 och har bott själv så länge som jag gjort. Jag är ju egentligen ganska självständig av mig. Jag vill bara pröva mina egna vingar och känna efter hur det känns att vara själv igen.
Idag är en sådan där dag då jag bara känner efter och tänker igenom vad som egentligen har hänt dom senaste månaderna. Jag tänker tillbaka på hur JAG har känt mig, hur JAG har mått och hur JAG tog mig hit. Det har varit kämpigt. Jag fick mitt livs chock och jag har nog aldrig varit så ledsen som då och jag har aldrig känt mig så liten på jorden och obetydelsefull. Men nu står jag här och har börjat bygga upp mig igen. Tiden läker. Att bli bränd av någon är aldrig roligt. Jag blir ledsen när jag tänker tillbaka på det. Men nu står jag här och balanserar på ett ganska vingligt ben. Men jag har kommit hit, jag har börjat våga ställa ner foten och målet är att jag ska stå stadigt på mina båda ben i framtiden. Ingen ska få göra mig så illa igen för jag kommer vara stabil i mig själv.
