JuliaEmilsson

Inser när storhelgerna kommer att jag saknar att ha någon som är "min". Jag är inte van i situationen att vara "ensam". Idag känner jag mig bitter för att du inte ens har gett mig en förklaring. Jag kan inte ens tänka tillbaka på dig och våra minnen tillsammans som något fint. Jag vill inte behöva sudda ut 1,5 år av mitt liv men det känns som det bästa alternativet just nu.

Jag vill inte ha dig som jag hade dig förut, jag vill inte ens ha dig i mitt liv längre. Men vi kände varandra, vi var någonting, men nu är det ingenting. Du brände mig så hårt, varför?