JuliaEmilsson

Nu har jag bott hemma i fyra månader, helt sjukt! Nu är det bara två månader kvar, och nu börjar det gå bättre och bättre. I början skämdes jag för att bo hemma. Det gör jag inte längre och det är skönt men jag längtar till ett hem jag kan komma och gå ur hur jag vill utan att behöva meddela mig om vart jag är eller när jag kommer hem, eller om jag ska äta middag eller inte. Bara rå om mig själv helt och själv bestämma mat och när jag ska städa. Det får jag iofs göra här också men iaf. Jag älskar min familj som ställt upp hur mycket som helst för mig. Är alltid evigt tacksam för det fast ibland kan jag verka otacksam. Men som sagt, det är inte tänkt att man ska flytta hem när man är 23. Nu har jag iaf hittat ett lugn här hemma, det känns som hemma igen. I början var det olidligt att vara här jämt. Jag ville bara hem till mitt hem, men jag hade inget, och det här var inte hemma. En ny vana och en ny verklighet har börjat infinna sig och jag har faktiskt konstigt nog börjat uppskatta mitt liv igen. Jag är ändå någon utan någon sambo eller pojkvän och det går bra att vara själv.