JuliaEmilsson

Vet inte, är ledsen samtidgt som jag är arg samtidgt som jag inte bryr mig längre. Eller bryr mig gör jag ju men inte på samma sätt som tidigare. Vill inte förstöra något för dem eller så, men jag vill inte behöva känna en våg av ledsamhet skölja över mig ibland. Varje gång jag pratar med någon på riktigt om det så blir jag som så ledsen. Varför lät jag mig älska honom? Jag borde inte varit så naiv, såklart är det alla människors dröm att få leva i den familj man har skaffat sig. Jag borde förstått att det skulle sluta som det gjorde. AHHH! Det jag kanske mest är rädd för att jag inte ska våga älska någon igen, känna mig attraherad av någon igen och tycka att en människa kan vara riktigt fin.