Jag verkar bara hitta återvändsgränder.
Vet inte ens vart jag ska börja. Den här bloggen kommer så väll till pass när jag mår dåligt för då har jag ett sådant behov av att få skriva av mig.
Men till dig mina finaste och närmaste vän och pojkvän sen sista året tillbaka skriver jag nu.
Det vi har haft, känns så sorgligt att behöva lägga bort, att inte kunna fortsätta bygga på längre, att känslorna har vänt för dig.
Jag önskade så mycket att det här skulle vara det med stort D. Att vi skulle kunna må bra tillsammans och bygga vidare, finna tryggheten tillsammans. Jag tror att jag tidigt bestämde mig för dig, så pass mycket att det skulle krävas mycket innan jag skulle gå pga missnöje. Men nu står vi här. Jag hör vad du säger och jag ser hur du handlar. Jag vet att du tycker om mig otroligt mycket, men just nu älskar inte du mig som jag dig. Jag förtjänar att bli älskad så högt av någon, någon som bara avgudar mig. Det vet jag.
Och till mig själv:
Du får vara besviken.
Du får vara ledsen.
Det här är jobbiga saker.
Jag är stark och klarar mig själv.
Hellre nu än om 3 år.
Det är inte kört för alla mina drömmar att slå in, det blev bara inte rätt den här gången heller.
Allt är egentligen bara bra!
Allt är bra, jag mår i det stora hela bra. Längtar efter sommar och semester bara. Vill också bli kvitt att kroppen strejkar lite men det kanske kommer när man väl kan slappna av lite mer. Annars njuter jag av att känna att det är vår och lite varmare ute. Livet känns bra och roligt just nu och det skrämmer mig lite, när ska allt slå över och bara bli pannkaka igen? Får jag passa på att må bra och vara glad? Känns som att jag inte vill glömma hur ont och ledsen mitt hjärta har varit, jag vill inte glömma för jag vill inte behöva bli lika överrumplad av den känslan igen i framtiden. Men ändå så glömmer jag, jag lägger det bakom mig, minns inte varför jag var så ledsen nu när livet gått vidare.... Kan jag lita på någon igen? Jag gör mitt yttersta för att göra det i alla fall.
Ont i min kropp...
Livet jag lever just nu tär på mig. Att hela tiden känna sig pressad på jobbet eller på min fritid tär på. Har haft världens jobbigaste mensvärk i veckan. Och nu när jag vart ute ikväll så har jag som ont i hela ryggen. Är just nu bara ledsen för att en person som jag själv känner att jag satsar på och öppnar upp mig för inte kan göra detsamma för att det är så svårt... Som att det är superenkelt att göra det för mig. Det kallas frustration. Slösa inte min tid. Ge mig bara det jag vill ha eller gå vidare....
Kämpar på med flytten
Vet inte varför jag känner mig så splittrad just nu. Ena stunden är jag så glad över lägenheten och flytten och tycker att det är så himla roligt och sen nästa så känner jag mig bara deppig och gråtfärdig. Kanske för att det ären hel del att ta tag i och jag bara tycker att det känns jobbigt eller så är det bara sorgligt att flytta typ... Kan inte bestämma mig. Tycker både att det ska bli intressant och jobbigt att packa upp mina flyttlådor. Jobbigt för att det var så himla ledsamt att packa ner dom och intressant för jag minns inte allt jag har i dom. Aja, när allt är över ska jag bara njuta av mitt hem och av att känns lugnet. Njuta av livet! Det är trots allt inte så tokigt att leva. :)
Flytt
Imorgon har jag tänkt flytta in mina möbler i lägenheten. Det känns så himla otroligt skönt att jag ska ha mitt alldeles egna hem igen. Det kommer bli så fint! Längtar tills allt är i ordning!
lång dag
Idag jobbar jag heldag. Stannar kvar på jobbet ikväll och får vara ledig imorgon + att jag får kval övertid för ikväll så det blir en extra slant i börsen. Det är inte helt ovälkommet vill jag lova för det finns inte mycket pengar kvar när lönen kommer i slutet på feb. Det kostar att flytta och det kostar att ligga på topp. Sitter idag på en enkelsal och tar mig inte ut härifrån. Både bra och dåligt! Hur som helst så är jag nu ledig imorgon istället och då har jag tid att fixa med lägenheten. Det är ju det jag gör som mest nu, Jobbar (just nu mer än 100%) och fixar med lägenheten. Längtar rätt mycket tills det är klart faktiskt. Aja, för den som läser så vet ni vad jag sysslar med. Tjing!!
When one door closest another one opends...
En kväll som inte alls blev som det var tänkt.
Det började egentligen igår med att jag var på personalfest, kom hem sent, hade sjukt skoj mestadels av kvällen, sov lite och for på jobbet idag. Sen ikväll var det återträff med klassen som jag tog examen med. Jätteskoj att träffa folk igen och se vad dom håller på med. Herregud vad jag blir imonerad av jobbet dom gör! :) Stolt över att vi vanliga människor fixade att läsa till ssk och jobba som ssk osv...
Istället för att följa med dom ut följde jag med Antonia på schlagerklubben. Det var skitskoj där med henne också. Måste umgås mer med den bruttan, men hon tycker att jag är tråkig för att jag snart "har pojkvän", men det får hon leva med :)
Hur som helst så lyckas jag springa in i en person som jag inte sett på väldigt länge, eller pratat med på väldigt länge. Han såg mig men gick bara förbi. Jag däremot var bara tvungen att gå fram och det kändes helt okej att göra det, det kändes helt okej att säga att han krossade mitt hjärta, att jag var jätteledsen och besviken på han i ett halvår, att han tog bort min tro på människan, att jag gått och pratat med en kurator, MEN att jag mår bra nu. Livet är på topp, jag har rest, har jobb, har köpt lägenhet, har träffat en jättefin kille, att stridsyxan är nerlagd och att jag inte längre går runt och är arg. Fick ge honom en "det är okej kram". Fick säga njut av livet för det gör jag just nu. Så lustigt det där. Såklart att jag tänker på honom någon gång emellanåt, men jag hade accepterat att inte få ett avslut och helt plötsligt ett år efter allt började så står jag här nu med något typ av avslut. Jag har fått ett förlåt och jag kunde nog säga att det är okej. Jag går verkligen inte runt och slösar tid och engeri på det där längre, det ligger i mitt förflutna och nu siktar jag på framtiden. Och det känns så himla härligt att göra det för nu stänger vi dörren helt och hållet till det som varit. Jag har bara blivit rikare av mina erfarenheter och dom tar jag med mig och så hoppas jag att jag snart kan öppna en ny dörr helt och hållet, som just nu känns som att den står på glänt, till framtiden. Öppna upp dörren till MIN framtid.
Peace, love and understanding!
NJUT av livet. Det har så mycket att erbjuda.
Kattvaktsproblem
Har kattvakts-, bil-, nyårsfirande-, snöskottning-, detärplussgraderproblem idag! Suck! Förstår inte mig på allt!
God jul!
Det var den julen! Spenderad på NUS. Det gick rätt så bra... :) fick en västerbottensring av Judith i julklapp och det jag fick av mamma och pappa får ni läsa på bilden.
borde ha så mycket att skriva
Egentligen borde jag ha så mycket att skriva och berätta men just nu är jag bara så himla trött. Jag tror jag är trött efter resan, det är mörkt här, det är kallt, jag kastades tillbaka in till verkligheten nästan direkt. Jag är dock glad över att vara hemma igen fast det känns som att man aldrig for nu. Jag hade tänkt fara förbi Linnéa ikväll och hennes fest men jag tror att jag ska hålla mig hemma i lägenheten och bara mysa på för mig själv! Trevlig lördagkväll alla!
Bilder
En lång dag
Idag har varit en lång dag. 40 timmars resa med lite sömn, sen kom vi fram kl 07.00 imorse. Det tog tid men vi kom ändå smidigt igenom tullen. Sen tig vi tunnelbanan till C. Vårt Hostel låg nära Centralstationen så det var lätt att hitta. Lämnade väskorna och frächade upp oss lite och gick runt i stan. Vi fick inte checka in förrän kl 14.00. Vid halv tre var vi tillbaka och la oss då för att vila. När vi till slut hade somnat var det väldigt svårt att vakna igen. Hur som helst så gick vi och tog en dusch och gick sen och handlade mat i en affär. Lagade pastasallad med väldigt många andra i köket och satt sedan på hostelets takterass och drack öl. Nu ska vi sova. Vi ligger 10 timmar före Sverige. Godnatt. ( det är svårt att lägga upp ett inlägg )
Kanske lite resfeber som börjar infinna sig.
Inatt har jag haft lite svårt att sova. Eller jag sov när jag väl somna men fanns mycket att tänka på och planera allt jag ska hinna göra innan jag åker... Känns helt sjukt att det bara är 4 dagar kvar. Aja idag har jag iaf hunnit med att maila ridinstruktören om att mamma ska rida mina lektioner jag är borta, skickat in cv till jobbet. Dom söker två fasta tjänster där... Några som ska gå i pension. Sen har jag skrivit en packlista. Nu ska jag städa och sen gå en prommis innan jobbet.
På lördag
Sticker jag och Bella. En månad i Austrailen! Ska bli så himla skönt att komma bort, fast det känns samtidigt så overkligt! Jag tror inte att jag riktigt har fattat att vi faktiskt ska åka iväg. Skrämmande och roligt på samma gång. Ska jag fixa att vara borta i en månad? Hur kommer det vara när jag kommer hem? Massa tankar som snurrar men mest av allt känns det bara himla spännande att få se lite nytt och komma iväg till sommaren. Det kan ju inte bli bättre. Idag har jag förresten en vilodag hemma. Jag laddar upp inför 4 dagars jobb och intensiv fritid tills jag åker. Pirrigt börjar allt kännas. :) Men det är bara bra! Livet är bra nu.
Ledig torsdag och fredag
Har varit ledig igår och är ledig idag också. Sen blir det en lång och tuff jobbhelg på jobbet! Jag hoppas att jag slipper vara "ute". Vill komma in och jobba på salen! Igår gick jag en promenad med med Victoria och sen for jag och åt lunch med mamma, pappa och Judith på isladan. Det var jättebra lunch där. Det hade jag inte väntat mig eftersom det är olearys där nu. Efter det gick jag mamma och Judith på stan och sen följde jag med mamma hem på ersboda. Åt middag här och drack lite vin. Sen kom Judith och Jesper och vi spelade kort. Har sovit här inatt. Idag ska jag köra till Agnäs och hälsa på min mormor och så ska jag passa på att hälsa på kusin Johanna idag också. :) Ikväll blir det nog en lugn kväll och ladda upp inför en heldag på jobbet imorgon.
